Experimenten på Vipeholm
Något som ibland kan ses som en skamfläck i Svensk historia är de hemska experiment som skedde i Lund med start i mitten av 40-talet. I Vipeholm fanns det en militäranläggning som tidigare hade använts flitigt av det Svenska försvaret, men som nu stod tom. Tankarna kom då på att börja använda anläggningen för att avlasta sjukvården i Sverige, som stod inför en tuff tillväxt i form av patientplatser. När det blev ett klubbat beslut att börja använda anläggningen i Vipeholm som ett sjukvårdskomplement, beslutades det även att patienterna som skulle vara där var de som på den tiden klassades som “sinnesslöa” - vilket resulterade i att många av de patienterna som huserade på anstalten var konstant sängliggande, hade mentala och ofta fysiska handikapp, och många av dem kunde inte prata eller äta på eget bevåg.
Patienterna på Vipeholmsanstalten
Som mest så huserade det över 1,000 personer på anläggningen. Den operativa sjukhuschefen som fick ansvaret över alla patienter, forskare och kollegor var den då eminente psykiatrikern Hugo Fröderberg, som kom att befinna sig i just denna rollen under en väldigt lång period, närmare bestämt från 1935 till 1963. Detta gjorde att Fröderberg var chef över verksamheten under de hemska åren som ägde rum 1945 till 1955 - då etiska dilemman var som bortblåsta. För att förklara det hela, så grundades de så kallade Vipeholmsexperimenten i att hela den Svenska befolkningen hade en otroligt dålig tandhälsa - och man kände att något behövde göras för att undvika de extrema kostnader som annars skulle landa på statsbudgeten i att bara underhålla och konstant reparera befolkningens tänder. Med andra ord letade politikerna med ljus och lykta efter alternativa sätt för att hålla igen någorlunda på kostnaderna.
Något som definitivt hällde vatten på politikernas kvarn var det faktum att nästan 100% av alla som gick in i värnplikten i dessa tider led av svåra tandskador, och däribland karies. Detta kan man säga blev lite av droppen som fick bägaren att rinna över, och Sveriges Riksdag med Gunnar Dahlberg i spetsen beslutade att acceptera och ge bidrag till nya forskningsprojekt inom tandforskning. För att det skulle bli så optimalt som möjligt, så insåg man ganska tidigt att det behövdes en stor testgrupp som bestod av närmare 1,000 personer som hade ett väldigt synkroniserat och liknande liv för att kunna genomföra de tester man ville göra. Ni kan säkert tänka er var den lotten föll, på Vipeholmsanstalten - helt utan att någon informerade dem eller deras anhöriga om detta.
Försökskaniner mot deras vilja
Experimenten på Vipeholmsanstalten pågick under flera år, och ses lite som en skamfläck i Svensk historia men som ändå har bidragit till många viktiga insikter inom tandvården. För att förklara lite mer om hur experimenten blev så allvarliga så var det alltså forskarna på anstalten, som tillsammans med Dahlberg, Fröderberg och Socialstyrelsens godkännande styrde dieterna för de inlagda patienterna med järnhand, där inte en enda kalori gick obemärkt förbi. Vad man såg rätt tidigt var att även om man gick över till en bra kost och kroppen mådde bättre, så blev det ingen direkt skillnad på tandhälsan för patienterna.
För att lägga i nästa växel på experimenten, så ändrade man till en kost som man visste skulle orsaka mycket karies i tänderna, nämligen en starkt sockerbaserad diet. Att kalla detta för diet är nästan ett slag i magen för de som arbetar som dietister, eftersom det i stort sett bestod av en sak - nämligen kolor som var så sega och så stora att de knappt gick att svälja, eftersom desto längre tid kolan befann sig bland patienternas tänder, desto bättre var det för undersökningen.
Ingen av de inblandade patienterna fick lov att använda tandborste under experimentets gång, vilket skapade outhärdliga smärtor för dem efter ett tag när sockrets hemska effekt började kicka in. Som tidigare nämnt så pågick experimenten under många år, och med största sannolikhet hölls de väldigt dolt för att inte nå resten av världen. När allt avslutades kunde man se att många av patienterna hade tvåsiffrigt antal hål i sina tänder, och många led av detta livet ut och hade outhärdliga smärtor.
Som tidigare nämnt är detta en skamfläck i den Svenska historien, men som tur väl är har det bidragit till viktiga insikter om hur karies sprider sig och hur hål i tänderna skapas, och efter detta sågs Sverige som ett av de mest utvecklade länderna inom tandvård, där lördagsgodis infördes för att begränsa sockerkonsumtionen till en dag i veckan. Barn fick redan i skolan lära sig att ta hand om sina tänder, borsta dem och hur viktigt det var att använda fluor för att ta hand om sina tänder.